Hea´s hälsa med kost och träning efter en Gastric bypass

Senaste inläggen

Av Helena Laaksonen - 17 januari 2018 17:21

Sömnlös natt igen

 


Hur ska jag kunna sova på natten när jag typ ligger halva dagarna och små sover för jag orkar ingenting....förstår inte hur jag ska kolla till rätta med detta....sedan på natten är man rädd att lägga sig för då kommer alla tankarna


Idag hade jag en telefonintervju med psykologen och berättade i stora drag om mitt liv....svaret blev: Oj, det är mycket!! Fick tid i morgon om jag ville men jag har bestämt mig att åka till Oskarshamn och dottern med sambo några dagar för att komma hemifrån och bara tänka på mig själv. Jag behöver det nu känner jag


På eftermiddagen har jag och Alwin varit in till BUP och pratat med hans sköterska kring hans medcinering som fungerar bra nu. Lite kort stubin men annars jätte bra och melatoninet han får till kvälen för att kunna sova är himmelsk för honom. Han sover nu 10 timmar per dygn mot kanske förr 5-7 timmar. Detta ger ju också en bättre koncentrationsförmåga då hjärnan är utvilad. Efter BUP fick han som vanligt välja middag och den här gången blev det MAX ( vi hade tur att det var bara vi och ett par till i hela lokalen och slapp allt stimm och fick inget tryck över bröstet den här gången).

Skönt även för mig så jag kanske får ordning på min sömn snart 

 

Kewin tog nu med Alwin till bandyn och jag ska lägga mig i soffan, mår illa och är yr samt trött. Kan vara medicinen också. 

 

Känns skönt igen att skriva lite även om det tar tid...då bokstäver och orden inte alltid finns där i hjärnan

Love Hea


 

 

Av Helena Laaksonen - 16 januari 2018 22:20

Ont i kroppen och TRÖTT

 

 

 

 

Om gårdagen var lite bättre så var det verkligen tvärtom idag. Vaknade med ont i kroppen och sjukligt trött. Tog mitt piller och körde Alwin till skolan och sedan har jag nästan legat hela dagen i säng eller soffan. Ont i huvudet. Pillret gör väl sitt och lite biverkningar.

 

Så jag fortsätter ligga i soffan och ska nu titta på Mandelmanns. Det ger väl energi om något. Positiva människor och alla djuren och följa hur allting börjar blomma. Gör att jag längtar efter våren

 

Love Hea

 

 

Av Helena Laaksonen - 15 januari 2018 23:05

Världens bästa kollegor och barn på min förskola

 

Tappade lite blod på morgonen och sedan hem och sov en sväng, är ju sjukt trött hela tiden. Körde till chefen och lämnade intyg och det kändes jätte bra. Jag får mycket stöd och känner omsorg och inte att jag måste jäkta tillbaka.

 

Gick in på försklan en sväng och skönt att se dem alla igen och hur gulliga är inte alla kollgor och barn. Massor av kärlek och pepp till mig som verkligen ger energi. Älskar ju som sagt mitt arbete och önskar jag kunde arbeta. 

Satt och skulle fixa min platta och starta upp den nya då jag tänkte att allt borde sparats i "molnet" och jag blev glad. Alla min anteckningar fanns kvar men de kommer jag inte ta del av NU  

 

Men oj så sjukt trött jag blev på den timmen jag var där...nästan illamående när jag körde därifrån och svårt att stänga av allt sorlande ljud i huvudet. Det var hem, hämtade ut Sertralin Krka 50 mg och ta ett piller och sova igen, 3 timmar var jag däckad. 

 

Kewin var snäll att fixa middag till Alwin innan dessa killar åkte på bandyträningen och sedan var det kväll. Alwin har sovit bra nu sedan har får melatonin som är ett hormon som ofta barn/vuxna med ADHD har mindre mängder av i kroppen som gör att de har svårt att sova. Han sover klockrent från ca 21 till 07 när jag väcker honom...NÄR sov den här ungen 10 timmar...WOW. Jag är så glad för hans skull och han mår just nu väldigt bra och är glad, sprallig, sprudlande och som vanligt älskar han sin skola och berättar att han kan verkligen fokusera mera. VI alla blir så glad för hans skull  

 

Detta ger mig energi, att ens barn mår bra. Hoppas bara Kewin också snart får göra det och han får en tid till VUX snarast så vi får reda ut hans jävla apotek han tar för det är sjukt.......!!!

 

Jag fick låna en bok av en kollega idag om stress och när tiden kommer ska jag börja läsa lite. Jag tror det är bra att kunna försöka förstå vad som hänt i min kropp för just nu gör jag inte det.....JAG trodde väl aldrig den här käftsmällen skulle komma till MIG!!!

 

Natti Love

Hea

 

 

 

 

 

 

Av Helena Laaksonen - 15 januari 2018 07:15

Till VC och lämna intyg till chefen

 

 


                                                                                                   Lånad bild från google

 

Tanken var att jag skulle åka till London på BETT mässan den 23 de jan. Jätte tråkigt att det nu inte blir av och jag hade sett fram emot det enormt. Jag älskar mitt arbete på förskolan och att få komptens utbildning inom området som jag gillar, IKT hade varit så roligt. MEN det kommer flera tåg måste jag tänka och London står kvar.  Jag ska köra in till chefen idag och lämna mitt nya sjukintyg så kanske de kan få tillbaka lite av pengarna som min resa kostade och det hade varit superbra. Kanske tar jag en sväng inom jobbet och säger hej, om kroppen säger okej

 

Jg har sovit dåligt i natt igen och jag ska upp till VC och ta lite prover som läkaren ville samt ta ut lite piller som ska dämpa ångesten så jag kanske sover bättre. De fick beställa dem då det inte fanns hemma i fredags. Hoppas jag inte får för stora biverkningar av dem. Läkaren sa att jag skulle inte titta på bipacksedeln och läsa om dem för då blir jag bara mer "sjuk" sa hon. Jag som aldrig tar piller, knappt huvudvärks piller blir lite orolig för detta som ska nu in i kroppen. Men jag måste ge det ett försök till att må bättre. 

 

 

Jag har också som ett mål att komma ut varje dag, kanske åka till havet som suga in energi för havet har alltid fått mig att må bra. Läkaren sa att träning, promenader, jogga, gymmet är bra för att tanka energi, liksom andningsövningar så jag ska lägga lite extra fokus på detta.

 

Love you Hea

 

 

 

 

 

 

 

Av Helena Laaksonen - 14 januari 2018 10:41

Jag måste reda ut mig själv och gå vidare

 


I hela mitt liv har jag stressat och haft massor i mitt huvud, liksom varit min vardag och jag har alltid gillat att ha sjukt mycket saker omkring mig.

Varför då?

Kanske för då behöver man inte stanna upp och tänka till hur saker har varit eller ska bli??!

 

Här är några tankar men vissa går jag inte in på djupare....det har hänt så mycket mer än detta......jag har många som jag älskar och många som jag har sårat tyvärr...förlåt....

 

En tuff uppväxt med många krokiga vägar har det varit. Mamma som dog när jag var 10 år, ingen pappa i mitt liv. Mycket har varit bra men mycket har också varit dåligt. Det var så tufft i mina tonår och jag gjorde kan man säga massa dumma saker som man önskar jag kunde vrida tillbaka. Sårade många i min närhet som ville hjälpa men jag inte släptte in i mitt liv. Jag satte på mig en fasad, att allting är bara bra och den fortsatte genom åren. Man ska inte prata om det förfutna utan man ska vara stark och gå vidare. Minnet om mamma bleknade och till slut fanns hon inte kändes det som. Jag minns ingenting hon gillade, gjorde eller gjort. Vi stängde den dörren liksom, kanske för det inte ska göra för ont. Tyvärr fungerar det inte på det sättet, inte för mig alla fall. Misslyckande!

 

Flyttade 17 år gammal till en annan stad för att plugga...skönt att bo själv och slippa höra tjat och annat skit som jag alltid gjorde ( träffade några sämre kompisar mitt sista år på grundskolan som styrde mig lite fel kan man säga)....så kändes det i två veckor bra att vara själv....sedan saknade man familj, någon som frågade hur dagen varit. Vara ensam på kvällen som extremt mörkrädd var inte heller lätt....Hittade nya vänner, många helt underbara som jag har kvar en idag. Några riktigt dåliga som kunde gjort att mitt liv tagit slut. Gjorde många dumma val och mycket skit under den här perioden. Hoppade av skolan var ett...Misslyckande!

 

Jag kan säga att det var tur jag träffade P och vi blev gravida endast 18 år gammal. Han var min ängel som kom in i mitt liv och liksom räddade mig från de stora vargarna som försökte dra in mig i ett tragiskt liv med kriminella avsikter och droger. Jag har dock aldrig tagit någon form av droger efter sett i Stockholms tunnebana hur livet som drogmissbrukare kan se ut......vilket var kanske ännu en räddning. 

 

Livet gick vidare med lite lite underbar flicka som var som en ljuv ängel för mig. Mitt första barn och som fick/har tufft i vissa perioder då hon har sitt funktionshinder, ryggmärgsbråck. Vi bodde praktiskt taget på sjukhus pga av hennes dåliga njurar och med en scolios som behövde mycket vård och omsorg så krävdes det många operationer, möjligt ett 30- tal fram till hon var 10 år. När denna krigare var 5 år föddes ett nytt liv, Kevin. En sprallig, livlig och alltid glad kille. Mycket impulsivitet och hyperaktivitet fanns kring den här gossen som älskade att spela teater och stå i centrum. Det blev väldigt tidiga mornar kan man säga då han tyckte livet startade cirka kl 4 på morgonen och fick inget slut förrän kl 22 på kvällen. Alltså, full fart. Tillsammans försökte vi vara en sk "normal" familj men orken fanns inte att arbeta och få livet att gå runt. ( vid 8 års ålder får han sin diagnos ADHD) Vi var unga men försökte men sjukbesök och aldrig sova sätter sina spår. Vi började vara mera ensamma för att orken skulle finnas till dagen efter. Jag kände mig som en väldigt dålig förälder och partner, person över huvudtaget. Misslyckande!

 

Efter några år började jag tänka att jag måste ta tag i livet och börja skolan igen då jag ju hoppade av gymnasiet, till allas besvikelse. Jag som var så smart borde ju fixa skolan och få bra betyg. Jo, det är klart men orkar man inte med sig sjäv så kan man inte läsa.......

Jag började på komvux och läste in massor, roligt var det att komma ut och träffa folk samt att jag insåg att detta är för mig. Jag blev barnskötare och i den här vevan kom tyvärr att min sambo och jag gick isär. Min ängel i livet och jag kunde inte hålla ihop längre och jag var livrädd att vi skulle börja bråka och sätta våra barn ikläm. MAN får inte bråka när man skiljer sig...barnen har ju inte valt detta utan det är våra val och då får man fixa så barnen har det bäst. Ännu en tid att sätta bakom en fasad av misslyckande. 

 

Internet hade kommit in i mitt liv och jag börjde prata med min älskade man. Han bodde ju dock nästan 60 mil bort och fanns inte i min värld att vi skulle kunna få ett liv tillsammans. Jag hade ju mina kära ungar och jag skulle aldrig ta dem från sin pappa. Barn behöver sina föräldrar om de finns, det är prio ett för mig pga mitt förflutna. Vi började dock träffas och när tankarna kom hur vi skulle göra säger P att han var trött på dalaluften och behövde komma bort. VA??! Skulle vi flytta ner till kusten?

 

Det gjorde vi, P till GBG och jag till min man. Jag minns hur min bästa vän sa: Du kommer aldrig flytta medan jag packade. Men jag flyttade....

Började ett nytt liv, kapitel i livet. Började jobba, och älskade arbeta med barnen på förskola. Blev personlig assistent i många år till en super härlig kille/familj. Livet gick bra men mycket som inte arbeta kring låg som en mörk fasad hela tiden. Vem är jag?? Vad vill jag?? Duger jag?? 

 

Under hela mitt liv har mitt självförtroende varit under skorna, som ett stort misslyckande med allt. Jag fick redan som liten matmissbruk med mamma och tänkte bara på mat minns jag. När jag kom till min mosters familj fick vi superbra kost, med kött från bonden och vilt då de jagade, egen fiskad fisk osv...( det liv jag vill ha nu typ) 

Men när jag flyttade själv ville jag bara ha pasta och hamburagre kom jag ihåg. Jag slutade med bra mat, började med skräpmat och slutade träna. Träna hade ju varit mitt liv i 6 år. HUR fasen kunde jag sluta med detta??!!

 

Snabbt gick kilorna upp och när jag fick mitt första barn vägde jag tresiffrigt......Jag som vägde 56 kg när jag flyttade till Falun...HUR fasen gick detta till?? Ett liv med jo-jo bantning började och alla jävla dieter som finns har jag nog provat istället för att gå tillbaka till bra kost och träning. Orken och tiden fanns ju dock inte. Misslyckande igen och på med fasaden. 

 

Vi köpte hus 2003 och tanken var först: Hur fasen ska detta gå till när jag alltid flyttat runt när paniken satt in och jag mått dåligt. DÅ flyr man för att skapa något nytt igen. Från år -88 till 2001 i Falun flyttade jag: 9 gånger. Helt sjukt......

Jag kan säga att jag mått dåligt här i huset många gånger när paniken sätter in och jag vill bara dra....NU är en sådan period i livet men jag vet att min älskade man och familj hjälper mig. Vi pratar mycket kring detta, mitt mående just nu. 

 

2008 är ett magiskt år då äntligen vår minsting kommer till världen. Hett efterlängtad av oss och sina syskon då vi försöte få barn i 6 år. Det var tuffa år med tråkiga besked hela tiden men vi fixade det. Världens gulligaste barn och lillebror anlände efter en svår förlossning. Klart kan skulle skapa drama redan från början...en början som inte blev alls som vi tänkte oss. Vi som var äldre och skulle njuta av föräldrartiden när jag var hemma med sonen. Så blev det inte då han inte alls mådde bra. Sov aldrig mer än 10 minuter åt gången, gallskrek dygnet runt. Vi fick lära oss massage, ge mediciner och fick höra att det är kolik. Efter 5 månader ändrade de sig och sa att kunde inte förstå varför han skrek jämt och hade ont.....inga prover behöves tas enligt dem......jag var som en urvriden skurtrasa 

Det blev inte den mysiga tiden med öppen förskola, njuta på stan och havet utan städigt skrik och panik. När A var 14 månader och prover togs var han lakosintolerant samt starkt överkänsligt mot allt som var rött i maten....tomater, paprika, vattenmelon, jordgubbar, sylt, allt.....tittar man efter så är det fasen paprika pulver och tomat när nästan allt man köper...och på resturang....och dessutom skulle han då ha mjölkfritt...PHUUUUUUUU......Tur jag älskar att laga egen mat så det fick ofta bli två olika rätter per dag då A inte alls gillade mat.....bara några få rätter

 

Det blev bättre med ny kost, ensidig men ändå inte bra, sjuk jämt när han började förskolan och hyperaltiviteten och impulsiviteten kvarstod och talet kom inte igång alls trots alla försök och hjälp. Tänk att vara fast i sin kropp och det bara bubblar inom dig och du vill berätta och världen inte förstår vad du vill vid 3-4 års ålder....Oj, så arg han kunde bli. 

Det lossnade till slut och fram kom en sprudlande kille som tog världen med storm i sitt berättade och han suger in information. Även här började vi märka att vi behöver ändå leva rätt kubaktigt för att slippa utbrott och för att han skulle må som bäst. Bästa vi köpte för att slippa hoppet i soffan, allt spring och hoppandes var ju studsmattan...äntligen kunde ungen studsa i timmar.....samt att springa och cykla var/är en stor favorit.....han behöver röra på sig för att bli trött. Idag vet vi varför han skrek mest....inte bara kosten....ADHD precis som sin äldre bror och behövde lite andra verktyg i livet. Idag är ju A världens coolaste kille som oftsast är så glad och sprallig. Tar för sig i livet och vill verklgen lära sig om mycket och allt. Påbörjat dock sin medicinering för ADHD och det gjorde mig knäckt.....

 

Men jag då.....fanns det tid för mig....Nej tyvärr sätter jag ju andra i första hand.....men 2010 fick jag nog av min övervikt och ville försöka komma tillbaka till livet och göra någonting för mig...jag minns ju att perioden när jag tränade och åt bra kost....då mådde jag bra....jag såg ju på gubben som tränade jämt mådde hur bra som helst.....Vi sågs ju dock inte så mycket.....

 

Jag gjorde min gastric bypass och kilorna ramlade av mig och jag började träna och sätta mig lite längre fram här hemma....älskade det och fick energi.....i några år...tills skador kom....tränade fel, eller överbelastning då det inte finns något som heter lagom i mitt liv.....all in alltid!!!

 

Nu sitter jag här och gått upp 20 kilo igen....kan inte träna pga en höft och ett knä....varit många turer till VC och fått sprutor, försöker hinna rebab men det hinner jag inte, eller??!!....varit hos sjukgymnastik som är super som säger vad jag ska göra...gör jag det då??!! NEJ....Varför lyssnar jag inte då....Varför är det så jäkla svårt att göra detta för mig själv.....och låta gubben ta lite mer ansvar här hemma??!! 

Jag är så jävla snäll.....och dum kan man väl säga kanske.....vill inte misslyckas så då gör jag allting själv och går saker åt helvete kan jag skylla på mig själv.....Jag tror det är så jag fungerat i hela mitt liv...

 

Om jag fixar själv så behöver jag inte släppa in någon nära mig...för då kanske jag måste öppna mig och visa mig svag....Kan det vara så? Om man är svag så faller mitt liv??? Är det detta som hänt just nu när det blev för mycket när även min mista kille skulle börja med mediciner, BUp och skit....Jag vet att jag kände att nu är det fasen nog....jag har aldrig tänkt tanken eller sagt något om mina 3 underbara barn och deras funktionhinder......

MEN varför fick jag 3 funktionshindrade barn.....är det något jävla straff för något jag gjort tidigare.....kunde inte den här lilla killen slippa sjukhus, medciner, arbetsteraputer, Bup och allt jävla skit vi ska gå igenom nu igen....DET är inte en dans på rosor och det kräver så mycket av familj, vänner att förstå hur dessa NPF barn/ungdomar fungerar.....DET blev för mycket nu när vi kom till BUp igen och måste strida för rättigheter, få hjälp pga nedskärningar, samtal hit och dit kring skolgången som är jätte tuff. Alla åren med sjukhus, Bup, VUX och olika människor här och där...Underbara personer har funnits vid vår sida inom dessa myndigheter men också de personer som bara går till sitt jobb för att få lön.....

 

För att veta sina rättigheter måste man idag vara påläst och ha orken...det är mina barn och de har rätten till ha vertyg så det fungerar utifrån deras bästa jag. DET har jag sett till i alla år, även om det nu tagit stor kraft. Jag kommer aldrig överge mina barn och kommer ge dem det bästa jag kan......men jag måste nu för att orka själv ge mig själv lite kärlek för att orka

 

 

Är nu fullt sjukskriven och väntar på psykolog och ska börja med lite piller....Fått order att göra saker som ger mig energi och bort med annat...

Vad ger mig energi???

Jag vet inte....men ska ta reda på det.....jag vet en sak, havet och promenader och träning. Vara ensam med mina tankar....kan nog inte många tro då jag ofta pratar mycket och skrattar och det är full fart......

Men lika mycket behöver jag nog lugn och ro just nu....vara ensam och vara med vänner utan att behöva hela tiden tänka på ADHD, funktionshinder och mitt gamla liv (det får psykologen hjälpa mig med).....jag behöver andas och suga in annat och stanna i livet. Stanna upp och njuta av ögonblicket....har jag väl aldrig gjort.....min hjärna är ju på språng hela tiden och bara snurrar runt, runt....så jag minns knappt vissa saker i livet....för att det går för fort fram.

NU ska jag öva på detta...oj så svårt....men jag ser positivt och det ska fungera

 

 

Vilket liv....mitt underbara liv.....men jag behöver ge mig själv lite kärlek så jag inte rostar så fort

 

 

Love Hea

 

 

 

 


 

 

 

 

Av Helena Laaksonen - 1 november 2017 20:30

TÄNK att min kropp aldrig kan hålla !??


Jag har väl aldrig haft ont i knän men i natt har jag haft lite ont och i dag på jobbet kände jag att knät svullnade lite och blev lite varmt...

När jag försökte stretscha så känns det konstigt och stramar på ett fel sätt....

SÅ, det fick  vila idag trots jag skulle köra mina 1,6 km per dag minst...MEN jag vill absolut inte skada mig så i morgon går jag den rundan och hoppas till helgen att knät håller.

 

Jag vet att det knäppte till i mitt knä för ett par veckor sedan när jag tränade intervaller på bandet och det är kanske något som hände.....och nu när jag belastar lite så strejkar det.....Jag håller tummar att i morgon är det bättre

 

 

 



Love Hea

 

 



Av Helena Laaksonen - 31 oktober 2017 20:10

Det är väl bättre att börja lite än inget alls??!!

 

 

JAG kom ut även idag och lunkade mina meter...1664 totalt...haha. Känner jag mig nörjd såhär långt....Njaaaeeeee, jag vet inte riktigt....MAN ska ju jogga så jävla långt och snabbt....Man ska träna flera gånger i veckan i timmar....

 

NEJ, det måste man inte alls.....ALL träning är bra träning och just nu i mitt liv finns det inte mycket tid och när mörkret lägger sig i vårt land och man har fobier att vara ute för det kan komma dårar osv....då går det inte.....

 

JAG är stolt över att hinna fixa min 3:de dag på min runda...och jag ska fixa den även i morgon, utan magras hoppas jag haha....

 

Jag har någon jäkla nojja som sätter in när jag ska lunka/lufsa runt och då måste jag ha en toalett....säkert många fler i landet än jag med detta problem och det gör också att man gärna drar sig för att komma utanför dörren.....men kämpa vidare för det slutar när du tränat ett tag   

 

 

Nu till soffan efter en dag på BUP med lille sonen och sedan arbetat lite, fixat för lite halloween, bus eller godis......och lufsat, gjort en underbar räksallad...

 

Värd att slappa

 

LOVE Hea

 

 

 

 

 

Av Helena Laaksonen - 31 oktober 2017 07:31

Godmorgon världen


Veckorna känns som måndag-fredag och tiden springer verkligen iväg. I går hade vi stäningsdag på min förskolas område och vi arbetar med välgörande ger resultat där några pedagoger i området går utbildning som sedan delas med till oss andra så vi får kompetens utbildning.


Igår var fokus kring styrkor och vi fick göra några tester för att se våra egna styrkor samt göra lite olika aktiviteter för att kunna återkoppla styrkor till våra kollegor. Väldigt nyttigt och possitivt kan jag lova. Jag tror att man tänker så ofta på styrkor som människor omkring mig har men kanske ger vi dem för lite feedback kring detta. Även till oss själva faktiskit. Så säg till dina kollgegor/vänner/familjemeddelmmar/bekantas styrkor som kommer göras deras dag och utvecklas vidare. Det är ju så himla lätt att tänka på alla sina svagheter som man har istället för att vända och tänka på sina styrkor som jag sedan kan använda när jag/ni ska göra olika saker som känns lite obehagliga eller skrämmande. 

 

 


Till min träning

 

För mig är tid svårt, svårt att ta tiden till mig själv och jag skjuter då upp träningen till nästa dag och nästa. Sedan är det alltid svårt att börja om när man haft ett längre uppehåll. Ni som följt mig tidigare vet att jag övertränade och och har en rygg som är som den är. Den gör att jag får felställning och en överbelastad höft. Jag har knappt tränat på 2 år mer än sjukgymnastövningar. Till detta har jag tagir kortisionsprutor med jämna mellanrum.

 

För cirka 1 månad sedan fick jag verkligen nog och tänkte att nu ska jag verkligen stretscha massor och börja träna igen med gym och jogging då jag inte får gå upp mer i vikt och jag saknar att röra på mig.

 

Min kondis är hopplös och med 15 kilos övervikt nu så är det katastrof men jag har nu valt att jogga/lunka i mitt område. Jag har mätt upp en slinga och tanken är att jogga den 2 varv varje dag minst....det blir ca 1600 meter. Många gör en utmaning att springa varje dag en engelsk mile och ser hur länge de klarar av att fixa det. Min tanke är att jag ska göra det i 19 dagar, fram till resan.....HÅLL tummarna!

Detta är för att det tar inte lång tid, jag ska hinna och inte kunna strunta i det..haha.....

Jag har gjort det i två dagar

 

 

 

Love HEA

 




Presentation


46 årig tjej som genomgått en gastric bypass operation 10 Nov 2010. Följ min vardag där jag försöker finna en balans i livet med hälsa, kost och träning med familjelivet. Välkommen till mig!

Besök till min blogg

Besöksstatistik

Vad får ni använda från min blogg

Hejsan och roligt att ni kikar in på min blogg !

NI FÅR GÄRNA KOPIERA MINA RECEPT MED BILDER MEN ALLA MINA BILDER TAGNA PÅ MIN FAMILJ OCH VÄNNER OSV STANNAR PÅ MIN BLOGG.

Tack !! // HELENA

Kategorier

Träningsdag bok

 

  

 

   

Här är dagen efter min operation 113,5 kg...10 nov 2010

 

 

Gått ner 15 kg sedan starten !!

 

   

Gått ner 20 kg sedan starten

 

 

Gått ner 30 kg sedan starten

 

  Här är jag nu....gått ner 35 kg sedan starten ..Säger bara WOW   

 

     Nu har jag tappat 40 kg

                     JIPPI

 

   16 månder efter  min operation

    Nu har jag tappt 45 kg !!

 

 

2 år efter min operation och jag har tappat 48,3 kg   Min bröllopsdag 10 maj 2014

5 år har gått efter min operation och jag pendlar upp och ner....JUST nu väger jag 82 kg och vill ner några kilon...  

 

Jag är STOLT !!

Viktnedgången

Startvikten : 21 okt 2010 var                     117,8 kg

 

Nu började 21 dagars " "flyt"

 

Operationsdagen 10 nov

          2010 : 113,5 kg -4,3 kg

 

24 Nov 2010 : 108,2 kg -5,8

8 Dec 2010 : 105,4 kg -2,8

26 Dec 2010 : 102,7 kg -2,5

1 Jan 2011 : 101,8 kg -0,9

21 Jan 2011 : 99.7 kg  -2,1

2 Feb 2011 : 97,7 kg -2,0

9 Mars 2011 : 94,7 kg -3,0

3 April  2011: 91,7 kg -3,0

11 April 2011 : 91,1 kg  -0,6

26 April 2011: 90,3 kg -0,8

27 April 2011 : 89,8 kg -0,5

18 Maj 2011 : 88,6 kg -1,2

28 Maj 2011: 87,3 kg -1,3

5 Juni 2011: 86,1 kg -1,2

18 Juni 2011: 85,4 kg -0,7

24 Juni 2011 : 84,2 kg -1,2

2 Juli 2011 : 83,8 kg -0,4

15 juli 2011 : 82,5 kg -1,3

3 Aug 2011 : 81,6 kg -0,9

14 Aug 2011 -82,1kg  +0,5

22 Aug 2011: 82,0 kg -0,1

29 Aug 2011: 80,2 kg  +0,2

5 sept 2011: 80 kg  -0,2

12 Sept 2011: 79,3 kg -0,7

19 Sep 2011: 78,6 kg  -0,7

26 sep 2011: 78,0 kg -0,6

8 Okt 2011: 77,4 kg  -0,6

26 Okt 2011: 76,6 kg -0,8

10 Nov 2011 : 76,4 kg -0,2

1 Dec  2011 : 74,3 kg -2,1

14 Dec 2011:76,0 kg   +1,7

21 Dec 2011 : 74,0kg -2,0

23 dec 2011: 73,3 kg -0,7

2 Jan 2012 : 74,7 kg  +1,4 

9 Jan 2012 :74,0 kg  -0,7

 16 Jan 2012:74,2 kg  +0,2

23 Jan 2012:73,8 kg -0,5 kg

30 Jan 2012: 72,8 kg -1,0 kg

13 Feb 2012: 73,3 kg  +0,5 kg

20 Feb 2012: 72,6 kg - 0,6 kg

27 Feb 2012: 71,7 kg  - 0,9 kg

5 Mars 2012: 73,2 kg  +1,6 kg

12 Mars 2012: 72,6 kg -0,8 kg

19 Mars 2012: 72,1 kg - 0.5 kg

2 April 2012 : 73,2 kg + 1,1 kg

23 April 2012 : 71,3 kg -1,9 kg

 

Har knappt vägt mig då jag haft världens platå men kör vi igen

 

27 Augusti: 70,3 -1,0 kg

3 September: 69,8 -0,5 kg

25 November:66,9 kg - 2,9 kg

2013:

17 juni 2013:70,8 kg + 3,9 kg

 

2014:

5 Januari : 75,6 kg   + 4,8 kg

23 Februari: 77,8 kg  + 2,2 kg

20 mars: 72,9 kg      -  4,9 kg

14 April: 72,4 kg     - 0,5 kg

 

 

Totalt minus = 45,4 kg

och nu ett BMI på ... 26,8

 

VILL gå ner till 63-65 kg

 

 

   

Ticker

GASTRIC BYPASS OPERATION

  En gastric bypass operation är ett hjälpmedel för att gå ner i vikt när man provat allt annat från tex olika dieter,piller ,soppor osv och man inte kan klara av att hålla kvar en stabil vikt.

Övervikt är en stor folksjukdom i dag och värre blir det hel tiden. Det finns massor av olika orsaker till en övervikt och tänk på att alla människor är inte lika. Operationen passar inte för alla, och man ska veta att det är ett verktyg bara och man får slita varje dag för att ändra hela sitt liv. man måste ändra inställningen till mat och motion för att inte längre fram börja gå upp i vikt igen !!

 

Går du och funderar på om det är en utväg för dig..TIPS:

Läs allt du kan om operationen eller prata med en kunnig läkare 

BLOGGAR JAG FÖLJER

Länkar

BMI Test - räkna ut BMI

VILL DU HA FLERA BESÖKARE

Besokstoppen

Träningsbloggar

PUSHA

SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

Vardagsbetraktelser bloggar

Blogg listad på Bloggtoppen.se

SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog

1000länkar.com - gratis länkkatalog

Blogglista.se

Viktbloggar - Dietguiden.com

free counters

Älska dig själv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

RSS

Fråga mig

30 besvarade frågor

Translate my Blogg

Vad Är Klockan ??


Skapa flashcards