I min familj finns många trassliga saker. Vi är en familj med många olika behov eftersom jag har 2 st habiliterings barn där en av dem har just ADHD.

Hela vårat liv präglas av denna sjukdom som är mycket jobbig för den som är drabbad men även vi andra som lever runt omkring som skall försöka få en vardag att fungera.

Jag visste tidigt,redan på dagis tiden att min son var unik som jag sa,han var inte alls som andra barn utan väldigt rastlös och orolig. han hade redan då svårt med kompisrelationer eftersom de hade svårt att förstå sonens aktiva impulser som gjorde att han ville självklart alltid stå i centrum.

När han var mindre var han hyperaktiv och dagen började vid 5 tiden på morgonen. Nyfiken till max har han alltid varit och väldigt intresserad av musik,dans och det militära.

När vi flyttade ner till Halmstas kommun och killen började i förskoleklass märktes det mera att han inte riktigt passade in.

-Jag vill inte ha samling,kan ta en bil och leka i tamburen så länge sa han..."Smart va"?

Det handlade om att det var jätte svårt att sitta still när hela kroppen bara kryper hela tiden.

Alla: Sitt still,försök lugna ner dig,nej nu får du vänta lite...osv..osv....

Hur lätt är det att lugna ner sig när vardagen går på speed hela tiden?

När han till slut var 7 år tog jag kontakt med habiliteringen för en undersökning och då stod det klart att han hade ADHD.

Fick special hjälp i skolan, men då under sina första 6 år i skolan bytte 10 lärare pga graviditer och andra omständigheter så präglas man ganska hårt i skolans värld

-Alla kommer lämna mig,så varför bry sig?

Vi har kämpat på under massor av år och har sluppit ta till medicinering. Vi har haft schema som präglat våran familj för att få det att fungera för sonen och hans vardag.

Han har kämpat på med skolan,kompisar(en mycket svår del),familjen,olika aktiviteter som han provat under åren.

Men ändå ligger det och gror där under ett misslyckande hos honom,för det spelar ingen roll vad mamma,pappa säger,utan viktigare är ju kompisarna och allt dumt de sagt under åren till honom. Aldrig kännt sig viktig i dessa kretsar och det har skapat problem.

han har aldrig startat bråk,varit elak medvetet men pga av sina impulser så blir det så fel ofta.

Och då till slut slagit tillbaka och fått massor av skit från lärare och även dålig kunskap har de haft varför han stuckit från skolan osv.

En annan sak som var jobbig förr var han migrän...Man skall alltid förbereda ett adhd barn så han/hon vet som skall ske,men om vi skulle göra något roligt och man sa det ett tag före gick han och rusade upp så det kunde bli pannkaka med ett anfall den dagen i stället,eller som jul,nyår,hans födelsedagar som ofta betod av sängliggande och kräkningar pga höga förväntningar.

Det gäller att alltid stötta dessa barn ,få en struktur i vardagen och se olika humörsvängningar innan han själv känner dem så man kan försöka avleda ett anfall av vrede,eller känna sig misslyckade igen.

De här barnen är ofta självdestruktiva och känner sig aldrig nöjda med något de gör. Frustrerande som förälder som älskar sitt barn och tycker att de gör framsteg eller något annan som man blir stolt över och vill ge beröm,men det inte alltid går hem för jag "fattar" ju inte att det kunde gå bättre osv.

Nu är sonen tonåring,har jobbigare än någonsin.

Behöver kanske börja medicineras,men halllåååååå....VEM vill ge sitt barn amfetamin liknade medicin...vad händer sen???

 Jag är sjukt orolig över min son för tillfället,men så dåligt som han mår just nu i sin kropp måste det hända någonting.

Skolan går utför,den kan man läsa upp senare men ännu ett misslyckande som han säger.

Kompisarna..var är de?  Han har fastnat i dator världen och härligt att få uppmärksamhet och kunna gömma sig bakom en skärm,,Härligt att inte behöva visa sin sjukdom,ingen vet...han får en skön känsla när tjejerna visar honom massor av uppmärksamhet...njuter av det för första gången i sitt liv....men allting har ett pris.!!

Till slut spricker den bubblan,alla vänder honom ryggen,,tycker han är knäpp...osv..

 jOBBIGT BLIR DET FÖR ALLA...MEN SÄRSKILLT FÖR KILLEN SOM INTE VILL NÅGON ILLA,UTAN BARA SJÄLV VILL MÅ BRA....

Nu sitter vi här,ett sönderslaget rum,en kille som vet att han inte kan hålla på såhär,att vi måste ha regler i en familj,vet att skolan är viktig,men i sina impulser vill vara vaken på nätterna och sitta vid datan,chatta...allt han vill är att få synas,och vara älskad men det blir så fel i kroppen.

Nu hoppas vi på hjälp imorgon så vi får tillbaka våran underbara kille som är en sprallig,glad och nyfiken på livet igen.

Litet urdrag i min familj...//Helena

 

Martina N

1 februari 2011 18:18

Vad jag blir berörd av att läsa det du skriver. Måste vara skitjobbigt för er alla. Du verkar vara en väldigt engagerad mamma som finns där för dina barn. Det är minsann inte alla förunnat. Hoppas ni får den hjälp din son behöver. KRAM

Helena Laaksonen

2 februari 2011 15:42

Tack för din kommentar,det värmer i hjärtat för allt stöd jag får. Jag älskar mina barn över allt och kommer aldrig ge upp någon av dem. Just nu lever vi i kaos,men det kan knappast bli sämre så vi hoppas på hjälp och den är på väg för oss:) Tack,kram

 

Emelie (Ellas mamma)

16 februari 2011 21:23

Tänk att det finns fler som sitter i samma situation som en själv. Fast för mig gäller det min bror.. Han är 20 i år, fick diagnosen ADD mitt i tonåren efter antal års kämpade från mamma. Efter många om och men prova han medicin. "Vakna" medicin, med ADD finns ju inget hyper och dom har en startmotor what so ever. Mamma gick upp halv fem, varje morgon för att ge sin son medicin för att kunna vakna. EFter många års kämpande, som mamma trodde skulle leda till att han bodde hem till shan fyllde 30 eller dom slagit ihjäl varann (som det kan kännas ibland), så har han nu fått ett första hands kontrakt på lägenheten, sköter skolan hyffsat (andra året på gymnasiet) och mår rätt bra... Det kan kännas skitjobbigt men det går!!!! Attention är en föreing du kan höra av dig till, om du inte redan gjort (= Det här blev ju långt som en mail men jag har erfarenheter, säg bara till om du vill prata!

Helena Laaksonen

18 februari 2011 23:09

Hejsan Emilie:)
Roligt att du hittade in på min blogg. Tack för alla råd angående ADHD,eller som din bror har ADD. Det är som sagt en mycket tuff funktionshinder och just nu har sonen det mycket tufft. På måndag skall han få börja med medicin och jag hoppas verkligen att det kommer hjälpa honom att komma lite till ro.
Jag är såglad för eran familj att din bror mår ganska bra idag och hoppas det förblir så för honom,och att han kommer orka sig igenom skolan och hitta något som han verkligen gillar att arbeta med. jag har vid några tillfällen kikat in på sida Attention,men har inte ännu gått med i den föreningen,kanske man skulle gjort:) Ha en underbar helg och vi ses igen nästa vecka,kram Ella,hälsa Jarmo..kram Helena

 

Emelie

19 februari 2011 18:57

Jag är inte medlem själv, men var på en föreläsning med dom. Artiseten Leneh sjöng, hon har ADHD och skriver egna låtar. Jag väljer att leva finns på spotify. Mycket bra låt hon skrivit om sitt liv (=

Ha en toppen helg! kramar

Helena Laaksonen

20 februari 2011 20:32

Precis som Kewin så är det många som har ADHD som är kreativa inom musiken. Kewin lever för sin musik,dans. Där får han ge ut alla sina känslor,det är härligt att se honom gå in för sin musik så.Kram..ses i veckan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnlös natt igen   Hur ska jag kunna sova på natten när jag typ ligger halva dagarna och små sover för jag orkar ingenting....förstår inte hur jag ska kolla till rätta med detta....sedan på natten är man rädd att lägga sig för då kommer alla tan...

Ont i kroppen och TRÖTT         Om gårdagen var lite bättre så var det verkligen tvärtom idag. Vaknade med ont i kroppen och sjukligt trött. Tog mitt piller och körde Alwin till skolan och sedan har jag nästan legat hela dagen i säng elle...

Världens bästa kollegor och barn på min förskola   Tappade lite blod på morgonen och sedan hem och sov en sväng, är ju sjukt trött hela tiden. Körde till chefen och lämnade intyg och det kändes jätte bra. Jag får mycket stöd och känner omsorg och...

Till VC och lämna intyg till chefen                                                                                                        Lånad bild från google   Tanken var att jag skulle åka till London på BETT mässan den 23 de jan. Jätt...

Jag måste reda ut mig själv och gå vidare   I hela mitt liv har jag stressat och haft massor i mitt huvud, liksom varit min vardag och jag har alltid gillat att ha sjukt mycket saker omkring mig. Varför då? Kanske för då behöver man inte stan...