Först kände jag att NEJ,jag vill verkligen inte åka ner till gymmet och lyfta vikter och springa..fredagskväll och mys pys ska det vara. Och jag är ganska trött efter denna veckan...MEN någonting i mig sa: SÄTT FART....Ner till gymmet..NU !!

Oj,vad glad jag är nu när jag kommit hem och det är gjort. Jag tränar ju på ett gym som är öppet dygnet runt eftersom jag ett passerkort..INGEN var där..Alla var hemma och slappade så jag hade gymmet för mig själv..På med stereon och börja kämpa...Det var så skönt att rensa alla tankar och bli lite förbannad och få ur sig lite ilska,ledsamheter och nu få ork igen.

Jag sprang sedan 2,5 km på löpbandet på 24:30 min...det får jag vara nöjd med. Har inte riktigt kommit på detta med bandet,väldig skillnad mot ute jogging.

Men snart får jag nog upp farten och orkar längre:)

Min dotter som är en pärla hjälpte mig med alwin:Tack gumman !

Nu ska jag ta fredag och slappa och bara surfa eller kolla tv

ha en underbar fredag mina vänner

Sitter här i soffan efter ätit en god middag kyckling och ris med curry sås..mums....Mätt som attan ska jag säga.

I denna familjen kan vi inte äta curry ofta eftersom kalle,sambo inte ens tål lukten av denna ljuvliga krydda.

Men jag skulle behöva ner till gymmet för att träna,men det är fredagskväll...

Men vad spelar det för roll....musklerna måste tränas ändå..även om hjärnan skulle vilja vila och bara ta det lugnt.

Men jag ska peppa mig och ner och ta maskinerna och jogga ett par km på bandet allafall...Rensa min hjärna lite,det behövs. Jag behöver även vara ensam ett tag..ifrån allt och bara tänka på mig själv.

Jag återkommer ikväll efter mitt pass..

Njut av helgen

 vad händer med min son?

Vad ska man göra?

Vad kan man få för hjälp?

Jag trodde när vi skrev in honom på bup,då även han själv vill ha hjälp att det skulle bli bättre,inte sämre.

Jo,,han har börjat med sin medicin,men vad hjälper den. jag har inte sett min son le på flera månader,den goa,spralliga roliga Kewin och alltid varit som en liten virvel vind. Vill vara med på allt,nyfiken på livet och alltid haft en humor som baxnat oss i familjen.

Men nu...vill ingenting alls,har inga mål..rent sagt ledsen på allt. Skolan går helt utför,och ar IG varningar i alla ämnenerna..men vad fasen hjälper det nu..4 veckor kavr i 9:an...han är ju helt slut och går knappt till skolan.

I förrgår fick ploisen i hallans län leta efter honom då vi började bråka för han vägrar sköta de enklaste reglerna här hemma. Han stack,hotade med massa dumheter...eller vad vet man om hot???

han mår så dåligt hela tiden då detta med hans uppmärksahetsstörning har blivit kaos,och han blir ovän med alla.

 Äntligen hittade honom vid midnatt vid Mc Donalds i stan,10 minuter inna de stängde..vad skulle han göra sen..i regnet..Han hade ingen plan sa han..bara sticka från världen..alla hatar honom,förstår honom inte...vad ska man göra???

Väl hemma sov han hela dagen efter,sen var det dax igen. Såg att han åkt i till stan vid 14 tiden på bussidan....men buss efter buss kom han inte hem...Ingen mobil,inga pengar...var är han??

Klockan blev 22:00 och sista bussen kom hem,men ingen Kewin...Var fanns han,vad gjorde han,,vad tänker han??

Han har aldrig stuckit till stan förr utan när han är arg så tar han några vändor runt kvarteret för att lugna sig....Vilka umgås han med i stan...inte en aning..vad händer med min son...???

Jag vet att jag inte fattar någonting som han säger,,jag har själv varit där som tonåring..en jobbig sådan som stack hemifrån...och tror att man klarar sig själv...

Därför är jag livrädd vad som ska hända honom,,det är inte som för 25 år sedan i samhället nu...

Familjen går sönder..Kewin går sönder..Jag,hans mamma är redan sönder..Alla runtomkring honom försöker med allt för att hans självförtroende ska bli bättre och att han ska orka sig igenom detta.

Han har fått en chans att få åka till Stockholm i sommar och jobba med min kusin Per och hans söner..Stockholm,,,,hhhuuuuuuaaaaa..Släppa honom dit i detta tillstånd..börjar jag tänka nu...Men han skulle nog få ett självförtroende då,,känna att jag kan,,jag får jobba...De ska sätta upp stål runt nya Arenan ...Det skulle kanske vara häftigt att vara med på..

Jag ska ringa till Per ikväll,prata med honom hur han tänkt,och han får prata med Kewin...Kna detta få honom att känna sig duktig,bra,,finns orken inom honom att ta denna chansen???

Kewin vill själv vi ska ringa så det är positivt:)

Just nu fredag efter ännu en helvetes natt ligger han i sin säng,,,jag får inte upp honom..

Många tänker att regler,regler och det är bara att få upp honom,säga till vad som gäller osv....tror ni inte jag haft regler..Kewin har nog haft stränga regler i hela sitt liv pga att det alltid ska vara lika varje dag...jag ska veta var han är osv..

Har jag varit för hård??

jag vet inte...men eftersom han haft svårt med tiduppfattning så har han behövt klockor med alarm för att komma till skolon,aktiviteter osv...Vi har alltid haft samma tid när vi äter för han ska ha det lättare...

han har alltid haft regler när han ska sova..gå från datan osv..

Vi har alltid påminnt honom,förberett honom om vad som ska hända då han haft svårt med flera intruktioner.

Vi har haft belöningsystem....provat det mesta som hab erbjudit oss...

Kewin har gått hos kurator så långe jag minns och han har alltid gillat det,prata av sig hos en som inte är familj.

Men så kom denna puberteten....usch vad jobbig för många av våra tonåringar,och här slog det slint i i kewins kropp...han kan inte ta kontroll alls över den utan har får fruktansvärda utbrott,aggresiv till max,,känner sig totalt missanpassnad och värdelös...

Och vad hjälper det vad en mamma säger i denna åldern,,INGENTING !!!

Jag är ju bara mossig,knäpp,och fattar ingenting !!

Min snälla Kewin,kämpa på..Mamma älskar dig:)