Nu är det ångest för imorgon.

Phuuuuu...Magen säger NEJ men hjärnan säger du måste.

1 dag kvar att få reda på om min operation kommer bli av.

Alla på jobbet önskade lycka till,tog min semester och i morgon bär det av.

Men hallåååååå..Imorgon skulle min kära mamma fyllt år,hon finns ju alltid vid min sida och det måste väl ändå vara ett tecken att jag fick min tid på hennes födelsedag,eller så är jag bara nojig.

 Hon har inte funnits här och hjälp mej och jag tror det är hennes önskan nu med. När jag tänker efter så är det 28 år sedan hon gick bort,väldigt länge sedan,men det känns som igår när jag som bara var 10 år gammal fick beskedet hemma hos en moster.Jag minns hur jag skriker rakt ut och minns att ingen fattar någonting för så är det...hur ska andra kunna veta hur det känns för mig,det kan kännas annolunda för dig!

Jag saknar henne varje dag och som sagt jag vet att hon är min ängel eftersom jag känner hennes närhet.

Varför har jag matmissbruk kan man undra,och jag tror den började redan som liten. Sedan när mamma gick bort och jag flyttade hem till moster så gick jag ner,började träna imassor och spelade vollyboll,badminton,innebandy många år.

Jag hade en jobbig tonårstid,och ibland tror jag ingen förstod hur illa jag mådde.Jag höll på att hamna väldigt snett i livet men träffade en kille som sedan blev far till 2 av mina underbara barn. Jag blev en ung mamma, bara 18 år och hela mitt liv fick stanna upp ett tag.Min älskade lilla flicka hade ett ryggmärgsbråck. Och då är det lätt att trösta sig med sitt missbruk igen.

Några år senare kom min son och jag tog tag i mitt liv igen och började plugga på komvux för att at igen studier.

Sedan kom krisen,jag och pappan hade helt glidit undan fråna varandra. Inte helt ovanligt när man har barn med funktionshinder. Man tar sig inte tid för varandra och jag kände mig mycket misslyckad för att inte orkat hålla ihop familjen.

Träffade en ny man.............långt borta....halååååå..dit åker man på semester var det i mitt huvud...västkusten...långt...långt

Hur gör man nu???

Jag gick fädigt min gymnasieutbildning för att sedan flyta neröver,men bara för att abrnens pappa ville flytta ner på kusten.

Skulle väl aldrig ta barnen från sin pappa,de behöver honom eftersom familjen är viktig för mig. Jag som inte haft mamma efter 10 år och aldrig haft en pappa( ja,han fanns på kort)

Efter ett par år fick även min son den hjälp han behövde då han fick sin diagnos:ADHD

2 barn på habiliteringen och många scheman har vi haft,och pendlat mellan skola,sjukhus och habilitering under åren ,och sedan 2 år tillbaka fick vi familjen tillökning med en liten son.

Många säger att jag haft det tufft...jo det kan man säga,och därav kanske mitt missbruk som jag nu äntligen kanske kan få hjälp med.

Men tänk vad människan är häftigt skapt,vi klarar det mesta och äevn om jag hatar min kropp över allt och den ställer till med det mesta så varje morgon ler jag för min familj.

kram på er//Helena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnlös natt igen   Hur ska jag kunna sova på natten när jag typ ligger halva dagarna och små sover för jag orkar ingenting....förstår inte hur jag ska kolla till rätta med detta....sedan på natten är man rädd att lägga sig för då kommer alla tan...

Ont i kroppen och TRÖTT         Om gårdagen var lite bättre så var det verkligen tvärtom idag. Vaknade med ont i kroppen och sjukligt trött. Tog mitt piller och körde Alwin till skolan och sedan har jag nästan legat hela dagen i säng elle...

Världens bästa kollegor och barn på min förskola   Tappade lite blod på morgonen och sedan hem och sov en sväng, är ju sjukt trött hela tiden. Körde till chefen och lämnade intyg och det kändes jätte bra. Jag får mycket stöd och känner omsorg och...

Till VC och lämna intyg till chefen                                                                                                        Lånad bild från google   Tanken var att jag skulle åka till London på BETT mässan den 23 de jan. Jätt...

Jag måste reda ut mig själv och gå vidare   I hela mitt liv har jag stressat och haft massor i mitt huvud, liksom varit min vardag och jag har alltid gillat att ha sjukt mycket saker omkring mig. Varför då? Kanske för då behöver man inte stan...